Alruna (Mandragora officinarum)
Alrunan (Mandragora officinarum) är en art i familjen potatisväxter som växer vild från Medelhavsområdet till Himalaya. Det är en flerårig ört med grova, köttiga rötter utan stam, stora blad och klocklika, vita till mörkblå blommor och körsbärsstora, doftlösa, gula frukter. Roten kan bli upp till 90 centimeter lång och 4 centimeter tjock.
Alrunans frukter omnämns redan i Gamla Testamentet, bland annat i Höga Visan kapitel 7 och Första Moseboken kapitel 30, som kärleksäpplen (dudaim). Frukterna ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Alrunan hade stor betydelse inom den tidiga grekiska medicinen. Enligt Dioskorides brukade mandragoraroten kokas i vin och ges till dem som plågades av smärtor och sömnlöshet, eller som intöcknande medel inför operativa ingrepp.
Inom häxkonsten anses alrunans rot vara oumbärlig vid förtrollningar på grund av sitt innehåll av drömframkallande essenser. Enligt äldre legender som var i omlopp skulle alrunorna uppkomma ur "den ofrivilligt låtna säden av en renlevnads ung man som fått ända sitt liv i galgen". En annan legend sa att roten skulle frambringa ett hjärtskärande skri när någon försökte dra upp den ur marken, och den som drog skulle då ögonblickligen falla död ner. För att klara sig undan detta skulle man binda fast alrunan i svansen på en svart hund. På så sätt skulle endast ett hundliv förspillas för varje alruna. Europeisk alruna ansågs hålla särskilt hög kvalitet och betingade ett högt pris som konserverad rot. Efterfrågan motsvarade inte alltid tillgången, och förfalskningar förekom. Vanligen skars de falska alrunorna ur hundrovor.
Alrunans rot kan med lite fantasi till sitt utseende likna en naken människokropp och har ofta tolkats magiskt. Exempelvis ansågs alrunan om den användes som amulett ha förmågan att väcka kärlek och underlätta förlossning. Det var inte ovanligt att rötterna kläddes i kläder som en docka. Roten ansågs bringa lycka till ägaren under hela hans levnad, men han var tvungen att före sin död sälja amuletten till lägre pris än vad han själv givit, i annat fall skulle han förlora sin själ. Den som hade fått alrunan till skänks var för alltid fast i den ondes grepp.
Rotens medicinska verkan kommer av ett antal verksamma alkaloider, bland de viktigare kan nämnas atropin, skopolamin och hyoscyamin.
Växten förekommer och nämns flera gånger i J.K. Rowlings böcker om Harry Potter (där den ofta går under det vetenskapliga släktnamnet Mandragora) samt i Margit Sandemos stora romansvit Sagan om Isfolket. I fiktion ges den sällan samma funktion/verkan i olika böcker: växtens betydelse varierar med författaren. Den tar även plats i filmen Pans Labyrint som en växt som underlättar huvudrollsinnehavarens moders förlossning.
Kommentarer
Trackback
Alrunans frukter omnämns redan i Gamla Testamentet, bland annat i Höga Visan kapitel 7 och Första Moseboken kapitel 30, som kärleksäpplen (dudaim). Frukterna ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Alrunan hade stor betydelse inom den tidiga grekiska medicinen. Enligt Dioskorides brukade mandragoraroten kokas i vin och ges till dem som plågades av smärtor och sömnlöshet, eller som intöcknande medel inför operativa ingrepp.
Inom häxkonsten anses alrunans rot vara oumbärlig vid förtrollningar på grund av sitt innehåll av drömframkallande essenser. Enligt äldre legender som var i omlopp skulle alrunorna uppkomma ur "den ofrivilligt låtna säden av en renlevnads ung man som fått ända sitt liv i galgen". En annan legend sa att roten skulle frambringa ett hjärtskärande skri när någon försökte dra upp den ur marken, och den som drog skulle då ögonblickligen falla död ner. För att klara sig undan detta skulle man binda fast alrunan i svansen på en svart hund. På så sätt skulle endast ett hundliv förspillas för varje alruna. Europeisk alruna ansågs hålla särskilt hög kvalitet och betingade ett högt pris som konserverad rot. Efterfrågan motsvarade inte alltid tillgången, och förfalskningar förekom. Vanligen skars de falska alrunorna ur hundrovor.
Alrunans rot kan med lite fantasi till sitt utseende likna en naken människokropp och har ofta tolkats magiskt. Exempelvis ansågs alrunan om den användes som amulett ha förmågan att väcka kärlek och underlätta förlossning. Det var inte ovanligt att rötterna kläddes i kläder som en docka. Roten ansågs bringa lycka till ägaren under hela hans levnad, men han var tvungen att före sin död sälja amuletten till lägre pris än vad han själv givit, i annat fall skulle han förlora sin själ. Den som hade fått alrunan till skänks var för alltid fast i den ondes grepp.
Rotens medicinska verkan kommer av ett antal verksamma alkaloider, bland de viktigare kan nämnas atropin, skopolamin och hyoscyamin.
Växten förekommer och nämns flera gånger i J.K. Rowlings böcker om Harry Potter (där den ofta går under det vetenskapliga släktnamnet Mandragora) samt i Margit Sandemos stora romansvit Sagan om Isfolket. I fiktion ges den sällan samma funktion/verkan i olika böcker: växtens betydelse varierar med författaren. Den tar även plats i filmen Pans Labyrint som en växt som underlättar huvudrollsinnehavarens moders förlossning.