I bok 29 Lucifers kärlek finns denna legend med.

Lucifer

tillhörde en stam bland änglarna, som var skapade av ökenvindens eld. Alla änglar skapades av eld, också denna stam. Men den blev danad av en eldslåga utan rök, en sådan som visar sig i ytterkanten av elden. De var alltså litegran annorlunda än de andra. I Koranen kallas den stammen Djinn.

 

 

Herren hade många änglar. Han hade givit Lucifer eller Harith som Koranen kallar honom, den skönaste gestalt och utpekat honom till en hög ställning bland änglarnas skara. Han blev satt att härska över denna världens himmel. Detta värv skötte Lucifer så väl att Herren gjorde honom till skattmästare i Eden.

 

Så skapade Herren jorden. De första varelser som fick bo där var Djinnerna. Men de kunde inte hålla fred med varandra. De slog ihjäl varandra, så deras blod rann på marken och besudlade den. Då sände Herren ut Lucifer med änglahär. Lucifer förde krig mot Djinnerna och fördrev dem ut till öarna eller till bergstrakterna, där ingen färdades.

 

Det var då Lucifer kände att han var något förmer än de andra änglarna. Han hade uträttat ett stordåd och det kunde han inte glömma.

 

Så skapade Herren människan av lera, för någon måste ju bo i detta paradis, som Djinnerna måst lämna.

 

Herren befallde alla änglar att de skulle hylla denna människa, som blev kallad Adam. Men Lucifer vägrade. Han sa;
-Ska jag, en av de högsta änglarna, hylla en varelse som är skapad av lera?
Då svarade Herren:
-Men Jag har ju skapat honom med mina händer? Du ska tillbedja allt Jag skapat!

Lucifer vägrade att nedfalla framför Adam.
Han sa stolt;
-Jag är förmer än honom, jag är äldre än honom och jag är skapad mäktigare. Du har skapat mig av eld, men honom bara av lera.

Sådant ville Herren inte veta av. Han blev både vred och sur, för Lucifers tal röjde ju att han heller inte ville tillbedja Herren själv, när han inte ville falla i beundran över hans verk. Det stötte Herren i Hans behagsjuka, för han hade aldrig tolererat andra gudar jämte sig.
Därför sade Herren till Lucifer;
-Ditt högmod och din olydnad blir ditt fall. Från och med nu berövar Jag dig allt ditt goda!
Därmed störtade han Lucifer ner i avgrunden.

 

Lucifer blev till Satan, Koranens Harith blev till Iblis (djävulen). Han blev kristendomens och islams onda makt. Människorna skyndade sig att skylla alla sina små och stora felsteg på honom.

 

Lucifers kärlek
På de tiden Lucifer ännu var Herrens ängel, med uppgift att övervaka, pröva och straffa, såg han en underskön kvinna på jorden.

 

Här går myterna isär, så som de gärna gör, för enligt den ursprungliga, blev han ju nedstörtad innan kvinnan hade skapats. Antingen var den fagra en djinn, eller så fortsatte han en tid som ängel efter att människorna hade kommit dit.

 

Lucifer hade fattat en stark kärlek för henne. Men en ängel kunde inte beblanda sig med jordens folk. Därför kunde han bara betrakta henne i tysthet, utan att hon visste något om det. Strax därefter kom hans fall och han blev helt förhindrad att se henne. Nerifrån avgrunden kunde han inte se upp på jordytan.

 

Men en av ärkeänglarna hade lagt märke till Lucifers böjelse för denna kvinna, medan han ännu var bland dem. Ängeln bad Herren om nåd för sin forne vän.

 

Herren var först oböjlig. Ingen skulle sätta sig upp emot Honom, det ville han inte veta av! Men då alla ärkeänglar bad för den fallne ängeln, gav han med sig, välvetande att hans nåd ändå inte skulle vara till någon hjälp. För han bestämde att Lucifer skulle få lov att vandra runt på jorden en gång vart 100 år.

 

Lucifer vandrade alltså på jorden en kort tid vart 100 år. Den efterlängtade kvinnan såg han emellertid aldrig mer, för hur kunde hon leva så länge, än mindre bevara sin ungdom?

 

Men Herren lät honom behålla sin längtan och smärta, väl vetande att hans vandring skulle förbli fåfäng i evighet. Sålunda fick Herren sin hämnd över Lucifer ändå.

 

 

 

(FanArt Lucifer/Marcel)