1. Örnens rike
I Historien om en fjälldal berättar Margit Sandemo om dalen Grunke i Norge där hon själv bor, men det mesta kunde lika gärna ha hänt i vilken fjälldal som helst. De är alltså snarare faktaböcker än romaner, även om speciellt den första delen är till största delen skönlitterär.
Den heter Örnens Rike och handlar om tiden från stenåldern till alldeles i början av vikingatiden. De tre berättelserna baserar sig på fornfynd som hittats i Grunke: en flintyxa från yngre stenåldern, skålgropar från bronsåldern och en urna med brända ben och en pilspets. Runt dessa föremål har Margit Sandemo spunnit tre berättelser om människor som kan ha levat i Grunke för mycket länge sedan.
Boken är delad i tre delar, och i den första får vi följa Hungurdr kallad Hunger, en stenåldersman som lever i dalen ca 3400 år f. Kr. Han är en ensam, fördriven och har en förmåga att inte bry sig om andra än sig själv.
I den andra delen möter vi Toka, som lever i slutet av brånsåldern. Just den här delen är lite Isfolksanda tycker jag. Hon är... ja just det, lite tokig! På den här tiden dyrkar människorna Den Stora Modern, och Toka är inget undantagsfall. Toka trivs inte med att behövas giftas bort med en man hon inte känner, hon har genast förlorat sitt hjärta till Antyr, en jägare. När sedan en pojke, som blivit en krympling, ska offras till Modern för att klimatet börjar bli mycket kallare, rymmer de tre. Men var det verkligen rätt att gifta sig med en jägare? - Toka som älskar djur så högt. Komplikationer uppstår mellan de båda; och snart får Toka nog av Antyr och beger sig ensam därifrån...
I den tredje delen får vi träffa på Emund, som lever i övergången mellan vendel- och vikingatid. Han är en lycksökare som tillsammans med några vänner ville ut mot havet för att kriga mot rövare. Innan de kommer fram så träffar de på en liten by där Elfrid bor. Hon var inte särskilt begåvad, men snäll och god som få. Och ska hon vara riktigt ärlig så bev hon förälskad i Emund, och det har hennes mor märkt. Så när lycksökarna ska ge sig av tidigt på morgonen så väcker de inte Elfrid. Edmund och hans män fortsätter. Men det blir inte alls som de tänkt sig. De blir trälar, och får slita hårt. Frågan är väl hur de ska klara sig där ute...
Kommentarer
Trackback
I Historien om en fjälldal berättar Margit Sandemo om dalen Grunke i Norge där hon själv bor, men det mesta kunde lika gärna ha hänt i vilken fjälldal som helst. De är alltså snarare faktaböcker än romaner, även om speciellt den första delen är till största delen skönlitterär.
Den heter Örnens Rike och handlar om tiden från stenåldern till alldeles i början av vikingatiden. De tre berättelserna baserar sig på fornfynd som hittats i Grunke: en flintyxa från yngre stenåldern, skålgropar från bronsåldern och en urna med brända ben och en pilspets. Runt dessa föremål har Margit Sandemo spunnit tre berättelser om människor som kan ha levat i Grunke för mycket länge sedan.
Boken är delad i tre delar, och i den första får vi följa Hungurdr kallad Hunger, en stenåldersman som lever i dalen ca 3400 år f. Kr. Han är en ensam, fördriven och har en förmåga att inte bry sig om andra än sig själv.
I den andra delen möter vi Toka, som lever i slutet av brånsåldern. Just den här delen är lite Isfolksanda tycker jag. Hon är... ja just det, lite tokig! På den här tiden dyrkar människorna Den Stora Modern, och Toka är inget undantagsfall. Toka trivs inte med att behövas giftas bort med en man hon inte känner, hon har genast förlorat sitt hjärta till Antyr, en jägare. När sedan en pojke, som blivit en krympling, ska offras till Modern för att klimatet börjar bli mycket kallare, rymmer de tre. Men var det verkligen rätt att gifta sig med en jägare? - Toka som älskar djur så högt. Komplikationer uppstår mellan de båda; och snart får Toka nog av Antyr och beger sig ensam därifrån...
I den tredje delen får vi träffa på Emund, som lever i övergången mellan vendel- och vikingatid. Han är en lycksökare som tillsammans med några vänner ville ut mot havet för att kriga mot rövare. Innan de kommer fram så träffar de på en liten by där Elfrid bor. Hon var inte särskilt begåvad, men snäll och god som få. Och ska hon vara riktigt ärlig så bev hon förälskad i Emund, och det har hennes mor märkt. Så när lycksökarna ska ge sig av tidigt på morgonen så väcker de inte Elfrid. Edmund och hans män fortsätter. Men det blir inte alls som de tänkt sig. De blir trälar, och får slita hårt. Frågan är väl hur de ska klara sig där ute...
Den heter Örnens Rike och handlar om tiden från stenåldern till alldeles i början av vikingatiden. De tre berättelserna baserar sig på fornfynd som hittats i Grunke: en flintyxa från yngre stenåldern, skålgropar från bronsåldern och en urna med brända ben och en pilspets. Runt dessa föremål har Margit Sandemo spunnit tre berättelser om människor som kan ha levat i Grunke för mycket länge sedan.
Boken är delad i tre delar, och i den första får vi följa Hungurdr kallad Hunger, en stenåldersman som lever i dalen ca 3400 år f. Kr. Han är en ensam, fördriven och har en förmåga att inte bry sig om andra än sig själv.
I den andra delen möter vi Toka, som lever i slutet av brånsåldern. Just den här delen är lite Isfolksanda tycker jag. Hon är... ja just det, lite tokig! På den här tiden dyrkar människorna Den Stora Modern, och Toka är inget undantagsfall. Toka trivs inte med att behövas giftas bort med en man hon inte känner, hon har genast förlorat sitt hjärta till Antyr, en jägare. När sedan en pojke, som blivit en krympling, ska offras till Modern för att klimatet börjar bli mycket kallare, rymmer de tre. Men var det verkligen rätt att gifta sig med en jägare? - Toka som älskar djur så högt. Komplikationer uppstår mellan de båda; och snart får Toka nog av Antyr och beger sig ensam därifrån...
I den tredje delen får vi träffa på Emund, som lever i övergången mellan vendel- och vikingatid. Han är en lycksökare som tillsammans med några vänner ville ut mot havet för att kriga mot rövare. Innan de kommer fram så träffar de på en liten by där Elfrid bor. Hon var inte särskilt begåvad, men snäll och god som få. Och ska hon vara riktigt ärlig så bev hon förälskad i Emund, och det har hennes mor märkt. Så när lycksökarna ska ge sig av tidigt på morgonen så väcker de inte Elfrid. Edmund och hans män fortsätter. Men det blir inte alls som de tänkt sig. De blir trälar, och får slita hårt. Frågan är väl hur de ska klara sig där ute...
Kommentarer
Trackback