Citat

 

Citat

 

Grattis på födelsedagen!

 
Idag fyller Margit 92år!

RIP - Tove Sandemo

Det är med stor sorg och beklagan som jag nåddes av den nyhet att Margits dotter Tove avlidit. Tove blev 66 år gammal. Hon och Margit bodde tillsammans i Skillinge.
 
 
 
 
 
 
 

Jubileums Dvd

2007 släppte Schibsted förlagen ihop med Gaia studio en 25 års jubileums dvd. Dvdn är 1 timme och 28 minuter lång och innehåller material om Margit och hennes livsupplevelser och böcker.
 
På baksidan av dvd:n står det:
 
Margit Sandemo är en av Nordens mest folkkära författare. Här berättar Margit den dramatiska och färgsprakande historien om sitt liv- om tuffa barn och ungdomsår, om möten med den stora kärleken, om de osynliga hjälparna som alltid finns vid hennes sid, och inte minst om sitt författarskap 
Vi följer med Margit till Island och Häxmästarens rike, omgivet av varma källor och spännande historier. DVD:n innehåller dramatiska scener från författarens senaste romanserie Trollrunor. Filmen lanseras i samband med 25-årsjubiléet av Sagan om Isfolket, serien som blev Margits stora genombrott som författare!
 
 
 

Margit intervjuad av DN

Om du följer länken hittar du en intervju med Margit som DN skrivit. De uppmärksammar det faktum att Isfolket åter igen kommit upp på tapeten efter den dunder succé den blivit som ljudbok hos Storytel.
 
 
 
 

Sveriges Radio P4 Stockholm - Svenska ikoner - Margit Sandemo

 
Den 19 juni 2015 sändes programmet Svenska ikoner i Sveriges radio p4 Stockholm. Detta avsnitt handlar om Margit Sandemo. Programmet går att lyssna på eller ladda ner här: Sveriges Radio
 
 

Malou Efter Tio

Margit med i Efter 10 på kanal 4

Idag kunde man se Margit hos Malou i Efter tio på TV4. Om man missade programmet kan man kika på det här i efterhand. Tyvärr är det bara tillgängligt i 30 dagar från o med idag. Skall dock se om det inte blir tillgängligt på youtube framöver.

Margit är med från 42:30, så slipper du sitta o se en massa onödig reklam.
 
 
 
 

Sandemo stämd av advokat

Här är en artikel från VG om Margit som publicerades nyligen.
 

SKILLINGE (VG) I løpet av fire måneder fikk Margit Sandemo (89) regninger for til sammen 800.000 kroner fra advokat Tor J. Sibbern.

Den aldrende forfatteren følte seg tvunget til pantsette huset for å kunne betale den første regningen.

Så tok pengene slutt. Familien og regnskapsføreren slo da alarm om de høye regningene som dumpet ned i postkassen.

Advokat Tor J. Sibbern mener at Margit Sandemo fortsatt skylder ham 595.000 kroner. Han går rettens vei for å inndrive kravet.

Stridens kjerne er en periode på cirka tre måneder i fjor, fra 20. august til 16. oktober i 2012, der Sibbern hevder han var engasjert av den berømte forfatteren.

I denne perioden har han fakturert 89-åringen for nesten 800.000 kroner, blant annet en ukestur til USA som kom på 245.000 kroner i utgifter og honorarer.

- Alle initativ kom fra ham

- Ikke en eneste gang har jeg oppsøkt Sibbern med hensyn til advokathjelp, absolutt alle initiativ kom fra ham, sier Margit Sandemo.

Men Sandemo vedgår at hun har undertegnet flere avtaler med advokaten - uten å undersøke innholdet i dem.

Avtalene ga ham fullmakt til å representere forfatteren både som advokat og litterær agent.

Nå har advokaten stevnet henne for Ystads Tingsrätt.

40 millioner

 
 
Tor J. Sibbern og hans svenske advokater har fått en rekke spørsmål fra VG. Han sier via sin sekretær at han ikke ønsker å kommentere påstandene fra Sandemo - eller stevningen - i VG.

Heller ikke Sibberns advokater i advokatfirmaet Vinge KB i Stockholm ønsker å snakke med VG. De henviser til stevningen fra 14. oktober og tingrettens behandling.
- Verdens hederligste

- Jeg har vært verdens hederligste menneske i snart 90 år og så skal man få det der på slutten av sitt liv, sier Sandemo, som har solgt 40 millioner bøker i sitt forfatterliv.

- Hvor har pengene du har tjent tatt veien?

- Det meste jeg har hatt i årsinntekt var fire millioner kroner. Det var når Sagaen om Isfolket kom ut, men da betalte jeg også nesten 80 prosent i skatt. Pengene er gått med. Jeg har brukt enorme summer på Islands-reiser, jeg har hatt med over 300 mennesker til Island i årenes løp der jeg har betalt alt - det er ganske dyrt, sier Sandemo.

Hjulpet slekt og kjøpt mange hus

- Jeg har dessuten en stor slekt og mange etterkommere som jeg gjerne hjelper. Jeg har også kjøpt mange hus, men det har ikke vært noen god forretning. Og så har jeg aldri hatt respekt for penger - det er det som er feil. Jeg vet ikke selv hvor pengene har tatt veien, sier Sandemo.

- Hvordan kom du i kontakt med Sibbern?

- I 2003 fikk jeg en forespørsel fra ekteparet Sibbern om jeg ville skrive et forord til hennes bok om synskhet. Det gjorde jeg gjerne, for boken var bra. Jeg tar aldri betalt for sånne småsaker, sier Sandemo.

Ifølge Sandemo kontaktet Sibbern henne åtte år senere, fordi det skulle utgis en engelsk utgave av konas bok. Sandemo gikk igjennom forordet og rettet opp den engelske oversettelsen.

Isfolket som e-bok

- Sibbern fortalte at han skulle til Amerika med sin kone fordi hennes bok antagelig kom ut i e-bokutgave der. Jeg vet ikke helt hvordan det kom opp, men det må ha vært han som nevnte at «Sagaen om Isfolket» burde utgis som e-bok. Det ønsket jeg også, og han skulle undersøke hvordan det lå an, når han likevel skulle besøke forlag der borte. Det er alt jeg har bedt om. Ingenting mer, sier Sandemo.

Regningene fra advokaten kom som et sjokk på forfatteren.

- Jeg måtte ta opp et lån på huset, og det har jeg aldri gjort før, sier Sandemo.

Hun har betalt Tor J. Sibbern 170.000 kroner for fakturaer han har sendt. Da han reiste til New York fra 7. til 14. oktober i fjor hevder han å ha arbeidet i 114,5 timer for henne, viser dokumentene han har sendt tingretten i Ystad.

- Jeg aner ikke hva han gjorde i USA. Jeg føler meg lurt, hevder Sandemo.

Skrev under på ting hun ikke ante hva var

- Jeg skrev under på en «Power of Attorney»-avtale uten å vite hva en «attorney» var. Jeg tror på mennesker, at de vil meg vel. Det er derfor jeg er så godtroende og dumsnill.

Saken har tatt hardt på den populære forfatteren.

- Jeg var så voldsomt stresset av det hele at jeg ble syk. Hele 2012 ble bare stress for meg, sier Sandemo.

Intervju med Margit av Mia Gahne

Margit Sandemo - Länk till Mia
 

Det är en solig höstdag lördagen den 15 september 2001. Köerna ringlar sig långa utanför den årliga bokmässan i Göteborg. Mitt i folkhavet där inne tätnar trängseln kring ett litet bord.

Rader av rodnande flickor väntar med pocketkamerorna laddade och varsin tummad bok i famnen.

De är många som kommit hit den här dagen för att äntligen möta sin stora idol – Nordens mest sålda författare.

Och det är inte Astrid Lindgren, Peter Höeg eller Marianne Fredriksson. Knappast heller svenske Björn Ranelid som glider förbi uppståndelsen med hakan i vädret.

 

Nej, det handlar om den lilla kvinnan i krusigt hår som skriver personliga hälsningar med sirlig handstil och noggrant frågar om stavningen, medan en beundrare stammar fram ett ”Jag älskar dina böcker”.

Damen i fråga är 77 år gammal, har sålt 35 miljoner böcker och skrivit 149 böcker (fast vid det här laget är det säkerligen ett par till). Ändå får hon inte vara med i det norska författarförbundet.

Margit Sandemo är nämligen inte rumsren. I varje fall inte i finkulturella kretsar.

”Husmorsporno”  och ”kiosklitteratur” fnyser belackarna. Själv kallar hon det folkläsning. Eller sagor för vuxna.

 

Hon avskyr hysterin på bokmässan. Faktum är att hon hatar städer. Men fansen går före. Lojalitet är ett av hennes viktigaste ledord i livet (humor är ett annat). Men Margit Sandemo längtar hem till sitt fjäll och tystnaden.

 

Så en månad senare kör jag de smala slingrande bergsvägarna mot det lilla samhället Fagernes 25 mil norr om Oslo. En fjord rinner vid min sida, dimslöjorna hänger som tunga kjolar från de knaggliga bergens kant och höstlöven sprakar i ett orangefärgat fyrverkeri. Det är smärtsamt vackert.

En stilig ung man säljer ved från sitt ljusgula trähus vid strandkanten och tipsar om ett kafé längs vägen. Det blir kaffepaus med räkmacka och en vidunderlig utsikt över mörka vatten. Plötsligt hörs psalmsång från andra sidan väggen. Det visar sig pågå en begravning mitt i det högreligiösa norska inlandet.

Det är just den sortens norrmän som inte är förtjusta i Margit Sandemo. De har bränt hennes böcker, bannlyst romanerna från biblioteken och till och med utnämnt henne till Antikrist.

Inte nog med att hon skriver om sex, spänning och äventyr. Hon blandar dessutom i magi och andeväsen i kompotten. Sånt gör man inte ostraffat i vissa kyrkliga kretsar.

Ytterligare ett par mil norrut, högt uppe på berget, på behörigt avstånd från fjorden (Margit är rädd för vatten), väntar drottningen av underhållningslitteratur med norska flaggor på stugan och laxmackor på finporslinet. Manchesterterriern Vildeman skäller som besatt och Margit tar emot i farstun.

Hon är klädd i svarta manchestertajts och en T-shirt med batikmotiv i guld. Håret är rödlätt, leendet klurigt och hon har en blick som ser rakt igenom en. Det är svårt att tro att hon närmar sig de 80. Hon fattar det inte ens själv.

 

– Jag kan inte begripa hur jag kan ha medelålders barn när jag själv känner mig som 17. Går jag förbi en spegel undrar jag vad det är för en människa inuti det där häxfodralet.

Man kan bara inte låta bli att tycka om henne. Särskilt inte efter att ha sett hennes arbetsrum. Det ser ut som om ett bättre barnkalas spårat ur, samtidigt som någon övat sin golfsving med en fotboll inomhus och passat på att använda upp och nedvända papperskorgar som målstolpar. Fast värre.

Kartböcker, pärmar, affischer, kartonger, diplom, räkneapparater, garntomtar och pennor lever i sann anarkistisk gemenskap från golv till tak. Och så böcker förstås. Hennes egna, i lådor, travar, hyllor, tusentals med böcker. Mitt i röran, ovanpå papperskaoset på det som antagligen är ett skrivbord, tronar en röd skrivmaskin.

 

Det är den som har gjort att Margit har råd att få utlopp för sin mani att köpa hus (hon har tre för närvarande), resa världen runt och köpa lite av den konst hon älskar.

Fast mest använder hon sina ständiga följeslagare: blyertspennan och anteckningsblocket. Hon skriver på kaféer, på parkbänkar och hotellrum. Och framför allt skriver hon i huvudet.

Under en misslyckad operation var hon nära att mista livet. Hennes tanke var: ”Tusan också, jag kan ju inte ligga här och dö med 18 oskrivna romaner i huvudet!”.
När Margit Sandemo hade avslutat sin 82:e bok tyckte hon att det var läge för lite semester och reste till Spanien för att vila upp sig.

– Efter två dagar fick jag idén till de två första böckerna i serien om Svarta Riddarna. Det var den semestern, det…

 

Margits dotter Tove serverar kaffe och mineralvatten till smörgåsarna. Husmor själv är bannlyst från köket (hennes kvalitéer ligger på andra plan) och håller sig till te.

– Jag provade kaffe som 8-åring. Då sa jag till mig själv: aldrig mer. Ett par år senare smygrökte jag en gång och sa samma sak. När jag var 20 smakade jag ett glas vin och sa att det här ska jag göra om!

Hon pratar svenska med norska inslag. Med en norsk far med arbetarbakgrund och en mamma från den svenska adeln har Margit alltid varit en korsning av det mesta.

Väggarna är täckta med en brokig samling tavlor, som rymmer alltifrån stora norska konstnärer, till isländska oljemålningar, egna verk och teckningar från läsare. Vid köksdörren hänger två riddarsvärd och på spiselkransen står en skara engelska miniatyrhus. Och så ett par exklusiva solglasögon från Gucci. Här bor en pensionär med stil.

 

Intill vardagsrumsväggen kråmar sig en blågrön rokokosoffa som minne av barndomen på en svensk herrgård. Där har minsann den gamle svenske kungen Gustaf V suttit och hans bror Prins Eugen kissat.

Fru Sandemos stamtavla är lång som en tonårings önskelista och rymmer såväl skotska kungar som pommerska furstar och en och annan rövarhövding.

Att hennes far var oäkta son till den norske nationalskalden Björnstjerne Björnson gör knappast saken sämre. (Fast Margit tror att den store Nobelpristagaren skulle ha gråtit om han hade läst hennes böcker.) Björnson-kännarna vägrar dock acceptera släktskapet. En nationalskald farfar till en husmorspornodrottning – hur skulle det se ut?

 

– Jag orkar inte bry mig om det där tjafset. Men när folk försöker sätta sig på mig och jag känner mig eländig, tröstar jag mig med att ingen annan har i varje fall så fin stamtavla som jag.

Nu finns det dock inte så mycket tid över för att sitta och känna sig eländig. Margit Sandemo skriver sex böcker om året. Fast hon funderar på att trappa ned till fyra eller fem.

Succéserien ”Sagan om Isfolket”  blev 80-talets främsta bestseller i Norge. Den bestod av 47 böcker och ingen av dem har tryckts i färre än 60 000 exemplar. Hon har översatts till sju språk, är hjälte på Island, piratkopierad i Ryssland och huge i Polen.

Fortfarande finns det internationella isfolkssällskap där medlemmarna döps efter Margits romanfigurer. Och en 99-årig kvinna på Island höll sig vid liv enbart för att få veta hur serien slutade.

Men trots att Margit Sandemo skriver skjortan av sina kollegor erkänns hon inte som författare. Fast det ger hon naturligtvis fanken i.

 

– När man inte kan låta bli att skriva, då får man kalla sig författare. Anser jag. Att påbörja en ny serie vid 74 kallar åtminstone jag för skrivglädje.

Hon bekymrar sig knappast om att inte bli insläppt i de litterära salongerna. Däremot blir hon väldigt argsint när kultursnobbarna rackar ner på hennes läsare.

– Av de 20 000 som har skrivit till mig har inte en enda kunnat stava till ordet intressant. Jag når en läsekrets som vanliga författare inte når. Lärare har berättat om elever som aldrig tidigare läst en bok, men som slukat alla 47 böckerna om Isfolket.

 

Och det finns Sandemofans på de mest oväntade håll. På ett flygplan mötte hon den norske världskände konstnären Odd Nerdrum. Glatt hojtade han över hela planet ”Hej Margit, jag har läst alla dina böcker!”. ”Hej Odd, jag har tre av dina tavlor!”, blev svaret.

Hennes blandning av spänning, mystik, romantik och gott mot ont går helt enkelt hem. Det handlar om underhållning och verklighetsflykt. Något som vi alla behöver, anser Margit. Själavård i vardagen.

Själv roar hon sig med att lösa korsord, titta på Star Wars-filmer och gosa med hunden. Läser gör hon aldrig – av rädsla för att plagiera omedvetet. Köket är som sagt en förbjuden zon. Städskåpet likaså. Hon påstår att hon var en usel mor till sina tre barn, som berättade skrönor i stället för att laga mat och tvätta kläder.

Men varje år bjuder hon tio familjemedlemmar och vänner på äventyrsresa till Island, där riverrafting är den här 77-åriga damens favoritnöje. Revisorn är inte fullt lika glad.

Fast visst tjänar Margit Sandemo pengar. Hur mycket hon får för varje bok är hemligt, men förskotten har vuxit med åren, från det allra första på 2 500 kronor till 350 000 för Isfolket. Och tur är väl det, för denna framgångsmaskin saknar allt sinne för pengar och gör av med dem i samma sekund hon får dem i sin hand.

Men det har tagit tid att komma så här långt. Margit Sandemo började inte skriva förrän hon fyllt 40. En traumatisk barndom, en ständigt sökande bland olika konstformer (”jag har provat alla grenar utom balett – av naturliga skäl”) och ett liv med ständig pengabrist avslutades den dag då hon fick syn på en bild av en kyrkomålning i en tidning.

 

”Det gick en våldsam stöt genom kroppen. Jag höll andan en lång stund medan intryck och impulser strömmade igenom mig. Inom loppet av en kvart hade jag de tre första böckerna om Isfolket klara i huvudet.”, skriver Margit i hyllningsbiografin ”Kjäre Margit!”.

Fram till våren 1999 räknade Margit Sandemo sig som Norges lyckligaste människa. Hon hade fått allt (”inklusive ett par kilo för mycket”). Men efter 54 år äktenskap utan ett endaste gräl dog hennes man Asbjörn.

Det har varit tunga år sedan dess. Men skrivandet är en helande terapi. Margit skrev som en ”tokdåre” och var tacksam över att inte vara den sortens änka som satt och stirrade i väggen.

Nu lyser ljuset över det timrade huset på bergknallen ovanför Fagernes igen, och lär så fortsätta ett bra tag till.

– Min moster blev 96. Och om jag inte gör något helt tokigt räknar jag med att bli lika gammal. Jag tänker fortsätta skriva så länge jag klarar att hålla i en penna.

Sista boken - nr 180

Vid en ålder av 88år har nu Margit i en artikel i VG berättat att hon avslutar skrivandet. Hon skyller det hela på att det är svårt att få tag på skrivmaskiner, snarare än att åldern säger ifrån. För det där med datorer det har hon försökt sig på utan något vidare resultat.
 
Hon har dock en till serie i sina tankar, men den verkar få förbli där. Hennes sista bok som blir nr 180 blir en samling med roliga historier och vitsar, ett lite annorlunda inslag i boksamlingen av författaren Sandemo.

Citat av Margit

*  Den absoluta tystnaden är den bästa musik jag vet.

*  Folk vill bli roade. De orkar inte ha tråkigt. Jag tror inte man blir en bättre människa av att ha tråkigt.

*  Ingen av mina hjältar - märk väl: i n g e n - är otrogen. Om det inte är moral, så vet då inte jag.

*  Jag kallar julen "Det stora granmordet".

*  Jag är antagligen Nordens lyckligaste människa. Jag har fått allt här i livet - t.o.m. några kilo för mycket.

*  Jag skriver böckerna så som jag själv skulle ha tyckt om att läsa dem, ganska enkelt.


"Jag har mördat en man"

"Jag har mördat en man"

Författaren Margit Sandemo slog ihjäl våldtäktsman när hon var 11 år

Författaren Margit Sandemo, 80, blev våldtagen tre gånger som barn - av tre olika män.

Den sista slog hon ihjäl med en sten när hon var elva år.

- Jag vet inte om han någonsin hittades - och jag vill inte veta heller, säger hon.

Margit Sandemo är Nordens - och en av Sveriges - mest lästa författare.

Numera bor hon i Skillinge i Skåne, sedan hon och dottern Tove efter 40 år i de norska fjällen flyttade hit för två år sedan.

I caféprogrammet "Go' kväll" i SVT berättade Margit Sandemo igår om sitt livs stora hemlighet.

En hemlighet hon bar ensam, i nästan 50 år, innan hon till sist berättade för en god vän.

Det är flera år sedan nu, och numera gör det inte längre så ont att prata om det.

Men att hon som barn dödade en annan människa är inget hon vill tänka på.

- Skulle jag tänka på det skulle jag bli galen, säger Margit Sandemo.

- Jag förtränger det.

 

Kom till Sverige som sexåring


Hon är född i Norge, men uppvuxen i Sverige med sin svenska mamma, adelsdamen Elsa Reuterskiöld. Margit Sandemo var sex år när hon flyttade till Sverige. De var fem syskon, men Margit, pojkflickan, tyckte mycket om att gå omkring själv. Familjen hade en hund och den var hon ofta ute med.

Men vid alla tre våldtäkterna var hon ensam ute och gick.

Den första våldtäkten förträngde hon.

Då var hon sju år och blev våldtagen av en för henne okänd man.

När hon var nio hände det igen.

 

Dolde det för mamma


Då var det en annan man.

Hon vill inte berätta var i Sverige det hände, men hon minns precis var det var och hur det såg ut.

- Det var i en skogsbacke, säger hon.

- Han använde ett stämjärn och förstörde mig totalt. Jag var vettskrämd.

Trots det, trots smärtan och blodet och sin förtvivlan, lyckades hon dölja det som hänt för sin mamma. Och för alla andra.

När hon var elva år, eller möjligen precis fyllda tolv, hände det en tredje gång.

Hon var ute i skogen och han var kringresande gårdfarihandlare.

- Då kom den första och den andra våldtäkten tillbaka och jag blev så rasande, säger hon.

Hon slog en stor sten i huvudet på honom - och gömde den livlösa kroppen.

- Jag rullade ned honom i ett dike.

 

Satte djupa spår


Något tvivel om att han var död fanns inte.

- Sedan flyttade vi och jag läste aldrig några tidningar, så jag vet inte om han någonsin hittades.

Det som hänt satte djupa spår. De närmaste åren efteråt åkte den unga Margit Sandemo in på psyket tre gånger. Men ingen förstod vad det var frågan om.

- De fick aldrig ur mig det.

Inte förrän hon var 60 år lyckades en god vän dra ur henne den mörka hemligheten.

- Det var rena helvetet, men sedan har det lättat, säger hon.

I en av sina böcker, "Små män kastar långa skuggor" har hon berättat om det.

- Men då låtsades jag att det hände någon annan.

 

Kerstin Nilsson

Margit Sandemo vill stoppa Ísfólkið

måndagen den 29:e augusti 2011

Margit Sandemo vill stoppa Ísfólkið

Margit Sandemos böcker om Ísfólkið är enormt populära på Island. När RÚV nu ger en tv-serie samma namn går författaren i taket - om inte serien byter namn före torsdagens premiär riskerar bolaget att stämmas.

I veckan är det premiär för Ragnhildur Steinunn Jónsdóttirs programserie Ísfólkið. Där träffar hon unga och framgångsrika islänningar. Bland de namn som dyker upp i tv-rutan finns bland annat skådespelarna Aníta Briem och Þorvaldur Davíð Kristjánsson, designern Mundi och musikern Daníel Bjarnason. Ragnhildur Steinunn Jónsdóttir säger i DV att syftet med serien är att visa vilka islänningar som kommer att vara tongivande under de kommande åren:
"Jag tänker tala med unga människor som utmärker sig. Det här är människor från alla håll. Inom områden som musik, skådespeleri, idrott och andra konstarter. Den här listan över människor har jag haft med mig under en otroligt lång tid. Jag vill hålla det så mångsidigt som möjligt. Jag tänkte på det här som en historisk dokumentation eftersom det här alla är människor som jag tror på blint."
Men namnet har väckt starka reaktioner hos den norska succéförfattaren Margit Sandemo. Hon uppskattar inte att tv-programmet har samma namn som hennes bokserie, som hittills omfattar 47 utgåvor på Island. Förläggaren Sigrún Halldórsdóttir säger i Vísir att Ísfólkið måste byta namn:
"Margit Sandemo och hennes familj fick kännedom om den här titeln och har begärt att RÚV ändrar den eftersom hon äger det här namnet. ... Det är en del av vårt avtal med henne att vi skyddar hennes verk mot sådana stölder."
Det är inte första gången som Sigrún Halldórsdóttir vänder sig till branschorganisationen Félag íslenskra bókaútgefanda för att stoppa projekt med koppling till Margit Sandemo. För två år sedan såldes pirattryckta utgåvor av hennes böcker på loppmarknaden Kolaportið i Reykjavík.

Sigrún Halldórsdóttir säger i Vísir att "Isfolket är ett namn som de flesta förknippar med Sandemo", och hon tänker nu söka ensamrätt på namnet. RÚV-chefen Páll Magnússon säger till Vísir att bolaget nu överväger hur de ska hantera problemet:
"Vi undersöker det här, å ena sidan vilken den juridiska delen av frågan är och å andra sidan vilken rättviseaspekten är. Man måste fundera över om böckerna lider någon skada om en tv-serie får det här namnet. Vi vill inte bryta några lagar, utan måste helt enkelt bedöma hur relevanta de här åsikterna är och därefter tar vi ställning till om det finns skäl till att ändra namnet."
Om inte RÚV backar om Ísfólkið hotar Sigrún Halldórsdóttir att dra bolaget inför rätta. Det första avsnittet av åtta i serien visas på torsdag 22.35 svensk tid.

Kort på Margit

Eftersom bilderna kommer från en polsk hemsida kunde jag inte läsa mig till vilket sammanhang de kommer ifrån eller annan fakta. Jag utgår bara ifrån vad jag själv ser på bilden i texten.

 

Margit som barn

Margit som ung

Margit med en hund

Margit, Asbjørn (?) och hund.

Intervju med Margit om religion och annat.

Margits egna ord om att förlora maken Asbjörn

Fram till våren 1999 räknade jag mig som Norges lyckligaste människa. Jag hade fått allt, till och med några kilo för mycket. Men så dog Asbjörn – och lämnade mig ensam efter 54 års lyckligt äktenskap helt utan konflikter. Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig utan honom. Men jag upptäckte att jag trivdes bra i mitt eget sällskap. Dessutom blev mitt författarskap en mycket bra terapi. Stillheten har alltid varit min bästa vän. Har inte lyssnat på radio på minst 20, äger inte ens en.

Margit Sandemo


Yrket

När Margit skulle välja yrke, visste hon att det enda hon kunde bli var konstnär, men inte i vilken form. Hon prövade sig fram som skådespelare, som målare och skulptör och deltog i riksutställningar, sjöng och spelade, hon snidade i trä och försökte med allt, med samma halvdana resultat. Till slut upptäckte hon att de fantasier som hon somnade med varje kväll var riktiga romaner. Då Margit var omkring 40 år började hon skriva ned dem. Och här kände hon sig hemma.

Hennes författarskap började i Norske Ukeblad, med följetongen DE TRE FRIARNA. Det stora genombrottet kom på 80 - talet med SAGAN OM ISFOLKET.

Nu kan hon inte tänka sig något annat yrke än författare av underhållningslitteratur.

 

 

Fakta om Margit från 1998

Margit Sandemo (född Underdal) föddes den 23 april 1924 på östra Toten, Norge. Föräldrarna var Valdresskalden Anders Underdal, som lär ha varit oäkta son till Björnstierne Björnson, och den svenska adelsdamen Elsa Reuterskiöld., som var släkt med Europas kungahus. På morssidan kan Margit föra ätten tillbaka till år 350 f.Kr. Anders, som var en man som trivdes bäst nära naturen, köpte småbruket Moen vid Fagernes och Huldrehaugen i Grunke. Här trivdes Margit, men hennes mor Elsa tyckte att detta levnadssätt inte var passande för en högadlig dam som henne. Föräldrarna skiljdes och Elsa tog med sig barnen och flyttade tillbaka till Sverige år 1930, när Margit bara var sex år gammal.

Hon har därför växt upp i både småtorparmiljö och i svensk herrgårdsmiljö. Margit anser nu att detta har varit till hjälp i hennes författarskap.

Margit ska som liten ha varit mycket snäll och livsglad. Hon hade fyra syskon. En äldre syster, Eva, och tre yngre bröder, Axel, Anders och Embrik.

När Margit var åtta år lånade hon William Shakespeares samlade verk på biblioteket och läste samtliga. Mest av allt tyckte hon om "Kung Lear". I samma ålder försvann livsglädjen och barndomen med den. Margit trodde att alla människor var snälla, men så var det inte den gången. Hon blev våldtagen. Den första av tre våldtäkter, också den mildaste av dem. Från och med då blev djuren de bästa vännerna hon kunde få. Hundar och katter hade varit en naturlig del av hennes liv och nu blev de hennes räddning, för inte en endaste människa visste vad hon varit med om.

Margits mor var lärarinna och flyttade ofta. Till slut slog hon sig ner vid Valsberga i Södermanland. Hela tiden som de bodde i Sverige längtade Margit till Hulderhaugen i Grunke, Norge.

Under de nio år som hon gick i skolan läste hon inte en enda läxa, men hon hade högsta betyg i uppförande. Margit hade bra betyg i de andra ämnena också, men det berodde nog mest på att hon ofta pratade omkull lärarna. Hon pratade runt ämnet tills de trodde att hon kunde mer än vad hon igentligen gjorde.

Under tonåren försökte Margit att bygga upp det självförtroende som hon tappat i samband med de tre våldtäkterna vid åtta, nio och tolv års ålder. Hon blev klassens clown och strödde pengar och godis omkring sig för att bli omtyckt. Men inte mer än det. Inga nära vänner, det passade hon sig för. De kunde ju fråga saker och Margit kanske skulle berätta om sådant som hon inte ville. I stället sökte hon sig till fantasivärlden. Hon tyckte om att gå i skogen, ensam med hunden Terry. Hon gjorde även äventyrliga utflykter med sina syskon.

Margit blev mycket mobbad, mest för sitt fysiska handikapp, som hon fått från den andra våldtäcktsmannen, som använde ett stämjärn ( vad som hände vet jag inte, och vill nog inte heller veta). Hon var tvungen att springa på toaletten nästan varje timme. Om hon struntade i detta blev det en våt rand efter henne när hon gick. Hon kunde aldrig berätta varför.

Under den här tiden plågade syner från andra världar henne. Margit berättade vad hon såg och blev direkt skickad till sinnessjukhuset. Det hände flera gånger. Den sista psykiatern som Margit träffade var en mycket berömd professor. Han insåg vad som var "felet". Margit var inte sjuk, bara synsk. 1945, när Margit var 21 år, kom vändpunkten i hennes liv. Hon träffade den sju år äldre Asbjörn (hennes nuvarande make). De träffades under slåtten och han hade ingenstans att bo så Margit bad honom att flytta upp till henne och och Embrik (hennes bror). Asbjörn har gjort väldigt mycket för Margit. Han har hjälpt henne att få ordning på sitt liv. Den 29 mars 1946 gifte de sig i Strängnäs. De bodde då hos Margits mor i Valsberga.

Det första barnet, Henrik, föddes en julnatt. Han var så snäll att han blev kallad för "Reserv- Jesus" på skolan. Det andra barnet blev en flicka, Tove, och det tredje en pojke, Björn. Margit och Asbjörn ville ha fler barn, men de blev dödfödda eller också blev det sena spontanaborter. Därför är de mycket glada över de tre som de fick. Familjens liv har varit ytterst rikt på upplevelser. De hade inte råd med dyra resor med övernattningar, så de sydde sig ett eget tält för att kunna resa.

Ett tag bodde de i Segeltorp, söder om Stockholm. Deras hus blev kallat för Speldosan för det var alltid sång och musik där.

Asbjörn och Margit spelade in en kortfilm tillsammans med 40 ungdomar, däribland Tove. "Jonssonatt" hette den och den handlade om övernaturliga väsen. NRK ville köpa den, men filmen kunde inte visas offentligt för Stravinskijs musik fanns med på den. Margit har fått "Valdres" kulturpris för arbete med ungdomar.

Margit och hennes käre make Asbjörn, som nu har varit gifta i mer än 50 år, bor i en villa på fjället ovanför Ulnes och har aldrig bråkat med varandra. Nu för tiden är det Margit som försörjer Asbjörn, men hon tycker att det är helt rätt, för när barnen var små var det han som stod för familjens försörjning.