Sölve, med Heike i bur

Jag tycker detta var en mycket intressant gestaltning av Sölve med stackars Heike i buren i bakgrunden.
 
 
 

35. Kyrkan vid havet

Texten på baksidan av boken:
 
Simon var på väg hem - för att dö. På tåget mötte han Maya, en ung och sympatisk flicka som för en stund fick honom att glömma sin fruktansvärda sjukdom. Maya blev förälskad i Simon, och förstod ingenting då han plötsligt försvann. Vad hon inte visste, var att en mördare följde som en skugga i Simons fotspår...
 
 
 
 
 
 
 
Polska titlen: Ostatnia podróż 
Finska titeln: Kirkko meren rannalla
 
 
Andra ord om boken:
 
I den här boken har unga Maya fått jobb i sin gamla hemstad efter att ha bott i en annan stad i några år. Hon är sådär 21 år - hur har hon hunnit? På tåget dit möter hon en man, Simon, som är på väg till samma stad, som även är hans gamla hemstad. Simon åker dit för att ordna upp i några saker innan han dör, han är inte gammal, men lider av en dödlig sjukdom och har inte långt kvar. Innan dess vill han lappa ihop relationen till sin fru, och konfrontera flickan som spred ut ryktet som förstörde hans äktenskap.

Redan på tåget börjar dramatiken - ett oförklarligt attentat. Och sedan fortsätter det.

Ensam i världen


Detta är en av Margits fristående böcker som inte släppts i någon serie.
 
Baksidetexten:
Föräldralös och ensam är Kira på flykt undan krigets fasor. Vem är hon egentligen, och var kommer hon ifrån? Efter moderns död har Kira glömt sitt riktiga namn. Hon har inte någon plats hon kan kalla ett hem, bara landsvägen och slagfälten, där hon flackar omkring i soldaternas följe. Ingen man bryr sig om henne - tills hon möter Johannes. Tillsammans ger de sig ut på den långa resan för att finna ut vem hon är, och Johannes är snäll emot henne, som mot en syster... Stor är överraskningen då de äntligen kommer fram: Kira är arvinge till ett vackert, gammalt gods! Men någon misstycker att hon kommer. Någon är ute efter hennes arv, och hon står inför många gåtor. Och Johannes, kommar han att förstå att han är med i hennes drömmar. Där är han ingen bror, utan hennes älskade.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Norsk Titeln: Ensom i verden
Danska Titeln: Ensom i verden
Polska Titeln: Odnalezione szczęście
 
Andras ord om boken:
 
Ännu en av de Sandemoböcker som jag kallar för "nyare". D.v.s. den kom ut på 90-talet, ungefär samtidigt som "Vargens lilla lamm". För den som har läst Sagan om Isfolket så känns miljön i "Ensam i världen" bekant. Någonstans i Europa under trettioåriga kriget. En föräldralös flicka, Kira, lyckas överleva i trossen som vandrar tillsammans med en av alla härar i Europa. Men så dör mannen som har tagit hand om henne och Kira bestämmer sig för att resa till sina föräldrars hemland. Hon har ett litet paket som bör ge en ledtråd angående hennes ursprung, men hon kommer inte ens ihåg sitt fullständiga namn.

Johannes är en svensk soldat som har bestämt sig för att resa hem. Han har varit i kriget i många år och nu är det ingen ordning eller kontroll på vart soldaterna går längre. Han och Kira ska åt samma håll och de slår sig ihop. Johannes är ganska noga med att Kira inte alls motsvarar hans nätta kvinnoodeal, så hon har inget att frukta från honom. Vilket faktiskt är ganska sårande för henne. Det är en Margit Sandemobok så man fattar ju hur det ska gå. Och så är det ett mysterium också så klart. Kira verkar höra hemma i en fin familj på ett rikt gods - men när hon och Johannes kommer dit upptäcker det att det är något som inte stämmer. Det är lite för många attentat riktade mot dem. Alla är visst inte glada över att en okänd arvinge dyker upp.

En Sandemobok som innehåller det man förväntar sig, varken mer eller mindre. Gillar man det så kommer man gilla den här boken också. Annars kanske inte.
 
 

Isfolket Forum

 
Om du känner att du inte riktigt får nog av Isfolket och Margit Sandemo. Kanske rent av vill diskutera något om Margit eller hennes böcker?
Jag lovar dig det finns nog inte en grej som inte vänts upp och ned på i olika trådar på forumet. 
Det finns recensioner, prat om favoritkaraktärer, röstningar om vilken skådespelare som skulle passa bäst för att spela vilken roll och mängder med omröstningar.
 
Så in och ta dig en titt, skapa ett inlogg och börja snacka. Isfolket forum
 
 
 

Kortfakta: 11

Flertalet av Sagan om Isfolket har blivit inlästa som talbok av Gösta Grevillius.

De Uskyldige

Boken är i dagsläget enbart utgiven på Norska, och släpptes av Schibsted i oktober 2014. 

Baksidetexten översatt av mig som inte kan Norska.

Den oskyldiga handlar om grevedottern Marina och hennes barndomsvän, de nyutexaminerade rättspsykiatrikern Matthias. 

Marina har just återvänt hem till Sverige efter att ha tillbringat flera år i klosterskola i Schweiz, men hon erkände genast att allt inte är som det ska vara i barndomshemmet. 

Mattias såg Marina. - Nu, mer än någonsin, är det viktigt att vi får prata med din far. Och lite till. De stod bredvid varandra och såg ungdomarna försvinna in i skogen. Hon tog Mattias hand och lutade sig mot hans arm. - Det är så motbjudande, Matthias. Det är min egen familj. Mitt eget hem.

 
 
DE USKYLDIGE handler om grevedatteren Marina og hennes barndomsvenn, den nyutdannede rettspsykiateren Mattias. Marina har nettopp kommet hjem til Sverige etter å ha tilbrakt flere år på klosterskole i Sveits, men hun aner straks at ikke alt er som det skal være i barndomshjemmet. Mattias så på Marina. - Nå, mer enn noensinne, er det viktig at vi får snakket med din far. Og noen flere. De sto ved siden av hverandre og så ungdommene forsvinne inn i skogen. Hun tok Mattias i hånden og lente seg mot armen hans. - Det er så avskyelig, Mattias. Det er min egen familie. Mitt eget hjem.
 
 
Andra ord om boken:
 
Va, en ny roman av Margit Sandemo! Jag trodde ju att hon hade slutat skriva böcker. Tidskriften Skriva (nr 1 2015) lockade med hennes namn på omslaget så då var ju tvungen att köpa den – och där stod det att hon hade fått veta av Snåsamannen att hon kommer bli 102 år, så då bestämde hon sig för att fortsätta skriva. Lite förvirrande uppgifter var det allt i artikeln. Det verkade som att "De uskyldige" var första delen i en serie och att den skulle utspela sig i nutid. Så bokens baksida med ord som "grevedotter", "klosterskola i Schweiz" och en bild av en mycket gammal bil var ganska överraskande. Det visade sig dock att "De uskyldige" utspelar sig på 1930-talet, och den tycks vara fristående. Kanske är det en serie på gång då, en som utspelar sig i modern tid.

Marina har gått på skola i Schweiz i flera år och har just kommer tillbaka till familjens stora hus i en småstad på Skånes kust. Hon tycker att det verkar pågå något skumt i huset, där även hennes far och ett antal andra släktingar bor, men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Men det vilar något hotfullt över det hela. Så hon skriver ett brev till en barndomsvän. De två var skolans mobbningsoffer och tydde sig till varandra, och nu känner Marina att han är den ende som hon kan anförtro sig åt.

Spännande, roligt och romantiskt om hemska familjehemligheter. Lite så som det ska vara i de här böckerna, men knappast en av de man kommer minnas särskilt länge. Jag hittade förresten en miss som jag tycker borde ha rensats bort i korrekturläsningen. Det är två tillfällen där samma avslöjande görs för samma personer – och de blir lika förvånade båda gångerna. Men ja ja, det får man bara leva med. Även att det är ganska förutsägbart. Jag beskrev personerna i "hjältegruppen" för en kompis som inte har läst just den här boken än och hon lyckades direkt lista ut vad som skulle hända. Åtminstone när det gällde kärlekshistorian. Hon hade nog behövt mer information för att lösa mysteriet också.

Egentligen hade jag hellre läst boken på svenska, som är originalspråket, men det vet man ju inte hur länge det dröjer innan den ges ut i Sverige.
 

Kortfakta:10

 
Margits tre barn heter, Henrik, Tove och Björn.

Isfolket på Facebook

 
https://www.facebook.com/groups/281975791920972/?fref=ts

Kortfakta: 9

 
Margit är bosatt i Skillinge, Skåne.

Malou Efter Tio

Vargens lilla lamm


Detta är en av Margits firistående böcker som inte publicerats i någon form av serie.
 
Baksidetext:
Herr Svante hade fem döttrar, den ena vackrare än den andra. Men döttrarna var också hans enda rikedom. Kejsarens många krigare hade kostat mycket, och nöden stod för dörren. Något måste göras! Varför inte använda de giftasvuxna döttrarna? En ordentlig hemgift skulle inte skada.
Det inviteras till gästabud, och friarna kommer från när och fjärran. De mörka och mystiska Strekla-bröderna kommer också, furst Radagais och prins Barim. Onda tungor säger att Radagais dödade sin första hustru...
Strekla-bröderna kommer med sitt bud i klingande mynt, som Svante får i utbyte för två av sina vackra döttrar! Den ena gråter av förtvivlan, den andra finner sig i sitt öde. Tillsammans ger de sig iväg till trollslottet i skogen, slottet som bär på så många farliga hemligheter.
 
 
 
 
 
Andra ord om boken:
 
Efter att ha läst "Tranornas fristad" så blev jag väldigt sugen på att läsa en roman av Margit Sandemo. Det är lätt att bli beroende. Det är något med att hon har ett väldigt personligt tilltal (ja, hon kan lägga in fotnoter om sig själv i en roman, och man får ofta en känsla av att nu är det Margit som talar i stället för den vanliga lite mer opersonliga "berättarrösten") och att man dessutom har läst de här böckerna i halva sitt liv. Det blir lite speciellt. '
 
"Vargens lilla lamm" är en av de böckerna som jag kallar för "nyare". Det vill säga, den är drygt tio år gammal. Jag tror det var tredje gången jag läste den nu. Den har varit en av mina favoriter i Margit Sandemos bibliografi. Jag vet inte om den fortfarande är det direkt, men jag gillar den.
 
Året är 1470 och platsen Östersjökusten, typ Polen eller Tyskland. Adelsmannen herr Svante och hans maka har sex döttrar. De fem äldsta är alla fantastiskt vackra och ljuva, medan sladdbarnet Svanevit är helt annorlunda. Både herr Svante och frun hade hoppats att de äntligen skulle få en pojke, men när det inte blev så bestämde sig herr Svante för att uppfostra Svanevit som om hon vore en pojke och att göra henne till arvtagare till slottet. Därför går hon klädd i byxor och stövlar, jobbar som en hel karl trots att hon bara är tretton år och svär som en också. Nu är Svanevits arv inte mycket till arv. Pengar saknas och slottet förfaller utan att man har råd att göra något åt saken. Det enda kapital man har är de fem giftasvuxna döttrarna. Får man fem rika svärsöner så ska det nog ordna sig.
 
Alltså skrapar herr Svante ihop sina sista slantar till en hejdundrande fest, med alla tänkbara ogifta adelsmän inbjudna. Folk chockeras när de ser att även furst Radagais av Strelka och hans halvbror prins Barim är bjudna. I Strelka är de väl knappt kristna, och i de där skogarna pågår det onämnbara ting. För att inte tala om hur dåligt rykte furstefamiljen har. Till exempel så dödade furst Radagais sin första hustru. Men å andra sidan, vem är rikast i hela regionen om inte Strelkafamiljen? Chocken blir ännu större när de båda bröderna väljer var sin brud bland herr Svantes döttrar. Den ena väljer den allra vackraste och vänaste av systrarna, och den andre en barnbrud - nämligen Svanevit, som ju inte alls skulle giftas bort. Men så var det ju det här med vem som är rikast ... Så systrarna har inget annat val än att följa med till den dystra Strelkaborgen, som under många år har dragits med en onaturligt hög dödlighet bland sina invånare.
 
"Vargens lilla lamm" kom väl ut ungefär samtidigt som bokserien Legenden om Ljusets rike, och var så mycket bättre. Jag fick lite bättre ordning på Legenden om Ljusets rike när jag läste om hela serien ganska sammanhängande några år efter utgivningen, men medan den kom ut så var väl de flesta ganska skeptiska till den. Utomjordingar hit och dolda världar dit, och någon röd tråd var svår att skönja. "Vargens lilla lamm" - historisk roman, spännande miljöer, trolldom, mord, en tuff hjältinna, stiliga män med svärd, ett våp som man kan känna sig lite överlägsen, en gåta som ska lösas och en kärlekshistoria som ska gå framåt. Precis allt man ville ha!
 
Nu när jag läser om den så är den väl ungefär som de andra fristående romanerna, även om den tillhör de bättre. Men det är fortfarande mysig och spännande läsning. Jag gillar också att den är lite längre än många av de andra romanerna. Knappt 300 sidor, så det är inte direkt någon tegelsten, men den är ändå dubbelt så lång som de böcker som varit följetonger. Miljön och tidsperioden skrev Margit Sandemo senare om i serien Trollrunor, men då tyckte jag inte att resultatet blev lika lyckat.