I död och lust
Boken beskrivs som en Sandemoklassiker med allt vad det innebär av spänning, dramatik, kärlek och - självklart - övernaturliga inslag
Baksidetexten:
Ellinor har precis avslutat sina konststudier och reser till en liten bergsby i Dolomiterna. Från första stund märker den vackra, rödhåriga studenten att det är något som stör idyllen. Hon förstår efterhand att det rör sig om klosterruinerna på åsen, en underlig skog och tre gravar utanför kyrkogården. Men vilket sammanhang det har med den mystiske och mycket tilldragande Giovanni - det förstår hon inte... Ett skrik skallar genom vårnatten. Skriket kunde höras av många i den lilla bergsbyn. Det skärande ljudet kom uppe från åsen. Krogvärdens hustru, Gina, satte sig upp i sängen. "Det är såklart bara en räv", sa hon för att lugna sig själv. "Rävar gläfser", svarade krogvärden Luigi, och borrade huvudet djupare ner i kudden. "En hjort som kallar på sin maka?" "Dumheter", sa Luigi. "Hjorthanen brölar. Det där var en människa". I ett annat hus viskade en man, medan ekot av skriket fortfarande klingade i fjällen: "Inte nu igen!" Och på ett annat ställe bet en gammal kvinna ihop tänderna av ångest. Det var tyst på åsen nu. En tryckande, obehaglig värme stod tät omkring husen.
Kommentarer
Trackback
Boken beskrivs som en Sandemoklassiker med allt vad det innebär av spänning, dramatik, kärlek och - självklart - övernaturliga inslag
Baksidetexten:
Ellinor har precis avslutat sina konststudier och reser till en liten bergsby i Dolomiterna. Från första stund märker den vackra, rödhåriga studenten att det är något som stör idyllen. Hon förstår efterhand att det rör sig om klosterruinerna på åsen, en underlig skog och tre gravar utanför kyrkogården. Men vilket sammanhang det har med den mystiske och mycket tilldragande Giovanni - det förstår hon inte... Ett skrik skallar genom vårnatten. Skriket kunde höras av många i den lilla bergsbyn. Det skärande ljudet kom uppe från åsen. Krogvärdens hustru, Gina, satte sig upp i sängen. "Det är såklart bara en räv", sa hon för att lugna sig själv. "Rävar gläfser", svarade krogvärden Luigi, och borrade huvudet djupare ner i kudden. "En hjort som kallar på sin maka?" "Dumheter", sa Luigi. "Hjorthanen brölar. Det där var en människa". I ett annat hus viskade en man, medan ekot av skriket fortfarande klingade i fjällen: "Inte nu igen!" Och på ett annat ställe bet en gammal kvinna ihop tänderna av ångest. Det var tyst på åsen nu. En tryckande, obehaglig värme stod tät omkring husen.
Kommentarer
Trackback