38. Sindre, min son
Denna bok finns även under titeln, "Tomas, min son".
Texten på baksidan av boken:
Sindre var en riktig hjärtekrossare. Men hans charm bet inte på Geir Modahl, som plötsligt fick pojken kastad i sina armar med besked om att "nu fick pappan se till honom medan mamma låg på sjukhus".
Geir ansåg inte att han inte hade någon son - och han kände överhuvudtaget inte Tone Wold, pojkens mamma. Ändå upptäckte Geir att han var beredd till att slåss med näbbar och klor då lille Sindres liv var i fara.
Polska titeln: Sindre, mój syn
Finska titen: Poikani Sindre
Andra ord om boken:
När den ensamstående mamman Marianne Wester måste genomgå en akut operation finns det ingen som kan ta hand om hennes treårige son Tomas. Mariannes bästa väninna ska resa bort följande dag, men hon har en plan. Pojkens pappa kan ju ta hand om honom för en gångs skull, trots att Marianne inte vill ha med honom att göra efter att han lämnade henne när hon berättade att hon väntade barn. Det är förresten tydligt att den här berättelsen är från en tid när det inte var så vanligt, och mycket besvärligare, att vara ensamstående förälder. Den är skriven för drygt trettio år sedan
När Göran Markander får den treårige Tomas överlämnad i sin vård så blir han så förvånad att han knappt kommer sig för att protestera. Så vitt han vet har han inget barn, och den här Marianne Wester har han aldrig träffat. Men Mariannes väninna lyssnar inte på honom, och det finns inte mycket annat att göra än att ta sig an pojken tills det blir dag igen och han kan kontakta de sociala myndigheterna.
Tomas är överlycklig (men lite blyg) över att få vara hos sin pappa, för det har ju mammans väninna sagt att Göran är. Och Göran trivs faktiskt ganska bra med den rollen, fast det blir ju väldigt konstigt när han inte alls vet vem mamman är.
Det blir en smula invecklat, men det är ingenting mot nästa twist i berättelsen. Det visar sig att lille Tomas mardrömmar om hemska troll är mer än barnslig inbillning, och en dag är han försvunnen.
I andra upplagor heter boken "Sindre, min son". Allersupplagorna är ofta förkortade och förenklade, så man kan ana att det namnet ansågs lite för konstigt.
Kommentarer
Trackback
Denna bok finns även under titeln, "Tomas, min son".
Texten på baksidan av boken:
Sindre var en riktig hjärtekrossare. Men hans charm bet inte på Geir Modahl, som plötsligt fick pojken kastad i sina armar med besked om att "nu fick pappan se till honom medan mamma låg på sjukhus".
Geir ansåg inte att han inte hade någon son - och han kände överhuvudtaget inte Tone Wold, pojkens mamma. Ändå upptäckte Geir att han var beredd till att slåss med näbbar och klor då lille Sindres liv var i fara.
Geir ansåg inte att han inte hade någon son - och han kände överhuvudtaget inte Tone Wold, pojkens mamma. Ändå upptäckte Geir att han var beredd till att slåss med näbbar och klor då lille Sindres liv var i fara.
Polska titeln: Sindre, mój syn
Finska titen: Poikani Sindre
Andra ord om boken:
När den ensamstående mamman Marianne Wester måste genomgå en akut operation finns det ingen som kan ta hand om hennes treårige son Tomas. Mariannes bästa väninna ska resa bort följande dag, men hon har en plan. Pojkens pappa kan ju ta hand om honom för en gångs skull, trots att Marianne inte vill ha med honom att göra efter att han lämnade henne när hon berättade att hon väntade barn. Det är förresten tydligt att den här berättelsen är från en tid när det inte var så vanligt, och mycket besvärligare, att vara ensamstående förälder. Den är skriven för drygt trettio år sedan
När Göran Markander får den treårige Tomas överlämnad i sin vård så blir han så förvånad att han knappt kommer sig för att protestera. Så vitt han vet har han inget barn, och den här Marianne Wester har han aldrig träffat. Men Mariannes väninna lyssnar inte på honom, och det finns inte mycket annat att göra än att ta sig an pojken tills det blir dag igen och han kan kontakta de sociala myndigheterna.
Tomas är överlycklig (men lite blyg) över att få vara hos sin pappa, för det har ju mammans väninna sagt att Göran är. Och Göran trivs faktiskt ganska bra med den rollen, fast det blir ju väldigt konstigt när han inte alls vet vem mamman är.
Det blir en smula invecklat, men det är ingenting mot nästa twist i berättelsen. Det visar sig att lille Tomas mardrömmar om hemska troll är mer än barnslig inbillning, och en dag är han försvunnen.
I andra upplagor heter boken "Sindre, min son". Allersupplagorna är ofta förkortade och förenklade, så man kan ana att det namnet ansågs lite för konstigt.
När Göran Markander får den treårige Tomas överlämnad i sin vård så blir han så förvånad att han knappt kommer sig för att protestera. Så vitt han vet har han inget barn, och den här Marianne Wester har han aldrig träffat. Men Mariannes väninna lyssnar inte på honom, och det finns inte mycket annat att göra än att ta sig an pojken tills det blir dag igen och han kan kontakta de sociala myndigheterna.
Tomas är överlycklig (men lite blyg) över att få vara hos sin pappa, för det har ju mammans väninna sagt att Göran är. Och Göran trivs faktiskt ganska bra med den rollen, fast det blir ju väldigt konstigt när han inte alls vet vem mamman är.
Det blir en smula invecklat, men det är ingenting mot nästa twist i berättelsen. Det visar sig att lille Tomas mardrömmar om hemska troll är mer än barnslig inbillning, och en dag är han försvunnen.
I andra upplagor heter boken "Sindre, min son". Allersupplagorna är ofta förkortade och förenklade, så man kan ana att det namnet ansågs lite för konstigt.
Kommentarer
Trackback