Sagan om Isfolket - Margit Sandemo FanPage

Hon har därför växt upp i både småtorparmiljö och i svensk herrgårdsmiljö. Margit anser nu att detta har varit till hjälp i hennes författarskap.

Margit ska som liten ha varit mycket snäll och livsglad. Hon hade fyra syskon. En äldre syster, Eva, och tre yngre bröder, Axel, Anders och Embrik.

När Margit var åtta år lånade hon William Shakespeares samlade verk på biblioteket och läste samtliga. Mest av allt tyckte hon om "Kung Lear". I samma ålder försvann livsglädjen och barndomen med den. Margit trodde att alla människor var snälla, men så var det inte den gången. Hon blev våldtagen. Den första av tre våldtäkter, också den mildaste av dem. Från och med då blev djuren de bästa vännerna hon kunde få. Hundar och katter hade varit en naturlig del av hennes liv och nu blev de hennes räddning, för inte en endaste människa visste vad hon varit med om.

Margits mor var lärarinna och flyttade ofta. Till slut slog hon sig ner vid Valsberga i Södermanland. Hela tiden som de bodde i Sverige längtade Margit till Hulderhaugen i Grunke, Norge.

Under de nio år som hon gick i skolan läste hon inte en enda läxa, men hon hade högsta betyg i uppförande. Margit hade bra betyg i de andra ämnena också, men det berodde nog mest på att hon ofta pratade omkull lärarna. Hon pratade runt ämnet tills de trodde att hon kunde mer än vad hon igentligen gjorde.

Under tonåren försökte Margit att bygga upp det självförtroende som hon tappat i samband med de tre våldtäkterna vid åtta, nio och tolv års ålder. Hon blev klassens clown och strödde pengar och godis omkring sig för att bli omtyckt. Men inte mer än det. Inga nära vänner, det passade hon sig för. De kunde ju fråga saker och Margit kanske skulle berätta om sådant som hon inte ville. I stället sökte hon sig till fantasivärlden. Hon tyckte om att gå i skogen, ensam med hunden Terry. Hon gjorde även äventyrliga utflykter med sina syskon.

Margit blev mycket mobbad, mest för sitt fysiska handikapp, som hon fått från den andra våldtäcktsmannen, som använde ett stämjärn ( vad som hände vet jag inte, och vill nog inte heller veta). Hon var tvungen att springa på toaletten nästan varje timme. Om hon struntade i detta blev det en våt rand efter henne när hon gick. Hon kunde aldrig berätta varför.

Under den här tiden plågade syner från andra världar henne. Margit berättade vad hon såg och blev direkt skickad till sinnessjukhuset. Det hände flera gånger. Den sista psykiatern som Margit träffade var en mycket berömd professor. Han insåg vad som var "felet". Margit var inte sjuk, bara synsk. 1945, när Margit var 21 år, kom vändpunkten i hennes liv. Hon träffade den sju år äldre Asbjörn (hennes nuvarande make). De träffades under slåtten och han hade ingenstans att bo så Margit bad honom att flytta upp till henne och och Embrik (hennes bror). Asbjörn har gjort väldigt mycket för Margit. Han har hjälpt henne att få ordning på sitt liv. Den 29 mars 1946 gifte de sig i Strängnäs. De bodde då hos Margits mor i Valsberga.

Det första barnet, Henrik, föddes en julnatt. Han var så snäll att han blev kallad för "Reserv- Jesus" på skolan. Det andra barnet blev en flicka, Tove, och det tredje en pojke, Björn. Margit och Asbjörn ville ha fler barn, men de blev dödfödda eller också blev det sena spontanaborter. Därför är de mycket glada över de tre som de fick. Familjens liv har varit ytterst rikt på upplevelser. De hade inte råd med dyra resor med övernattningar, så de sydde sig ett eget tält för att kunna resa.

Ett tag bodde de i Segeltorp, söder om Stockholm. Deras hus blev kallat för Speldosan för det var alltid sång och musik där.

Asbjörn och Margit spelade in en kortfilm tillsammans med 40 ungdomar, däribland Tove. "Jonssonatt" hette den och den handlade om övernaturliga väsen. NRK ville köpa den, men filmen kunde inte visas offentligt för Stravinskijs musik fanns med på den. Margit har fått "Valdres" kulturpris för arbete med ungdomar.

Margit och hennes käre make Asbjörn, som nu har varit gifta i mer än 50 år, bor i en villa på fjället ovanför Ulnes och har aldrig bråkat med varandra. Nu för tiden är det Margit som försörjer Asbjörn, men hon tycker att det är helt rätt, för när barnen var små var det han som stod för familjens försörjning.