Författaren Margit Sandemo, 80, blev våldtagen tre gånger som barn - av tre olika män.

Den sista slog hon ihjäl med en sten när hon var elva år.

- Jag vet inte om han någonsin hittades - och jag vill inte veta heller, säger hon.

Margit Sandemo är Nordens - och en av Sveriges - mest lästa författare.

Numera bor hon i Skillinge i Skåne, sedan hon och dottern Tove efter 40 år i de norska fjällen flyttade hit för två år sedan.

I caféprogrammet "Go' kväll" i SVT berättade Margit Sandemo igår om sitt livs stora hemlighet.

En hemlighet hon bar ensam, i nästan 50 år, innan hon till sist berättade för en god vän.

Det är flera år sedan nu, och numera gör det inte längre så ont att prata om det.

Men att hon som barn dödade en annan människa är inget hon vill tänka på.

- Skulle jag tänka på det skulle jag bli galen, säger Margit Sandemo.

- Jag förtränger det.

 

Kom till Sverige som sexåring

Hon är född i Norge, men uppvuxen i Sverige med sin svenska mamma, adelsdamen Elsa Reuterskiöld. Margit Sandemo var sex år när hon flyttade till Sverige. De var fem syskon, men Margit, pojkflickan, tyckte mycket om att gå omkring själv. Familjen hade en hund och den var hon ofta ute med.

Men vid alla tre våldtäkterna var hon ensam ute och gick.

Den första våldtäkten förträngde hon.

Då var hon sju år och blev våldtagen av en för henne okänd man.

När hon var nio hände det igen.

 

Dolde det för mamma

Då var det en annan man.

Hon vill inte berätta var i Sverige det hände, men hon minns precis var det var och hur det såg ut.

- Det var i en skogsbacke, säger hon.

- Han använde ett stämjärn och förstörde mig totalt. Jag var vettskrämd.

Trots det, trots smärtan och blodet och sin förtvivlan, lyckades hon dölja det som hänt för sin mamma. Och för alla andra.

När hon var elva år, eller möjligen precis fyllda tolv, hände det en tredje gång.

Hon var ute i skogen och han var kringresande gårdfarihandlare.

- Då kom den första och den andra våldtäkten tillbaka och jag blev så rasande, säger hon.

Hon slog en stor sten i huvudet på honom - och gömde den livlösa kroppen.

- Jag rullade ned honom i ett dike.

 

Satte djupa spår

Något tvivel om att han var död fanns inte.

- Sedan flyttade vi och jag läste aldrig några tidningar, så jag vet inte om han någonsin hittades.

Det som hänt satte djupa spår. De närmaste åren efteråt åkte den unga Margit Sandemo in på psyket tre gånger. Men ingen förstod vad det var frågan om.

- De fick aldrig ur mig det.

Inte förrän hon var 60 år lyckades en god vän dra ur henne den mörka hemligheten.

- Det var rena helvetet, men sedan har det lättat, säger hon.

I en av sina böcker, "Små män kastar långa skuggor" har hon berättat om det.

- Men då låtsades jag att det hände någon annan.