30. Barn av ensamheten

Texten på baksidan av boken:
 
Anna kunde inte förstå varför den stilige mannen hade friat till henne. I hela sitt liv hade hon fått höra hur ful och klumpig hon var. Men nu skulle hon gifta sig med markis Giovanni de Ferro och hon var överlycklig. Det var inte förrän efteråt hon förstod vad han egentligen var ute efter...
 
 
 
 
 
 
Norska Barn av ensomheten
 
 
 
Danska Barn af ensomheden
 
 
Polska Dzieci samotności
Finska Yksinäisyyden lapset
 
 
Andra ord om boken:
 
Anna hade varit en besvikelse för sin far. Visserligen tyckte han väl om henne, men han hade hellre velat ha en son som kunnat ta över hans handelshus. Till råga på allt var Anna halt och skulle knappast bli gift, så något hopp om en dotterson fanns inte heller. Anna var också helt inställd på att förbli ogift hela livet. Hon var van vid medlidande blickar på den sneda ryggen och den haltande gången.
Men så friade en man till henne, och inte vilken man som helst. Giovanni di Ferro var en italiensk markis och mycket tilldragande. Alltför sent insåg Anna att han bara hade varit ute efter hennes pengar. Men när han gav sig ut för att söka efter en försvunnen skatt följde hon med. Hon kunde inte ana hur detta skulle förändra hennes liv.
----------------------------------------------------
Köpmansdottern Anna Wardelius är moderlös och halt. Hennes far har aldrig brytt sig särskilt mycket om henne, men när hon blir vuxen inser han att det blir billigast om hon följer med på hans handelsskepp och sköter "hushållet". Hon har inte haft några friare och har hunnit bli för gammal för sånt (närmare bestämt 27). Men helt oväntat börjar en italiensk adelsman, vars familj var tvungen att fly till Ragusa (Dubrovnik) när han var barn, uppvakta henne. Plötsligt är Anna gift, markisinna di Ferro, och bosatt i ett hus i Ragusa som hennes far har köpt åt paret. För sent inser hon att Giovanni bara ville åt hennes pengar. Hans familj är visserligen fin, men inte särskilt rik efter flykten från Venedig. Egentligen är han inte alls intresserad av Anna.

När Giovanni får nys om en stor skatt tänker han genast ge sig ut för att leta upp den. Men då kräver Anna att få följa med. Giovanni är inte särskilt diplomatisk, och trots att han har bott i Ragusa i nästan hela sitt liv talar han bara italienska. Han behöver Annas hjälp för att överleva inne i landet. Och så har han vissa planer på att låta henne "försvinna". Att Anna, som är halt, ger sig ut på en så strapatsrik resa är kanske inte riktigt klokt, men hon har lust att se lite av världen. Och de upptäcker en del oanade saker.

Det är förstås Anna som är den starka och ädla, medan Giovanni avslöjar sig som den usling han är. Inte så oväntat. Många av Margits vanliga personlighetstyper dyker upp här.
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback